Ligger här med Freddie på bröstet. Hon sover. Mycket.
Och är inte riktigt sig själv.
Eller, hon är sitt stökiga och oroliga jag.
Det känns som att förkylningen inte riktigt gått ur kroppen på henne än, och jag hoppas den inte tar ny fart.
När hon vaknar skriker hon intensivt, så det verkar som hon har ont någonstans.
Magen? Huvudet? Halsen?
Ingen vet...vänta och se.
Nu när hon ligger här är hon otroligt lik den lilla varelse som,
för bara fyra månader sedan, låg i liten liten mössa
och fliesfiltar på mitt bröst på SÖS och drömde. Något.
Nä. Jag kan inte riktigt fatta att det är hon.
Kämpa på nu lilla vän så kanske jag kan få glömma den här orosdagen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar