tisdag 26 april 2011

Påskhändelser...

Nej, nu är det dags att komma igång igen, efter en otroligt fin påskhelg! Svante har varit hos sin mormor och morfar i två dagar så vi har fått mer tid med Freddie. Och det behövdes. Vi behövde titta på henne i lugn och ro. Utan det där fyraåringsinducerade höga vardagstempot. Och Freddie behövde nog det med. Vi började med lite spädbarnssaker som speldosa och kill under hakan och det verkar hon gilla. Men sen räcker det för henne! 
Just nu känns det som att vi hittat en bra balans med amning och ersättning. Freddie ammar i stort sett var tredje timme, men vartannat mål, och särskilt sista målet innan läggdags kompletterar vi med en flaska NAN. Då fyller vi upp en flaska med ca 80 cl och sen får hon äta tills hon är mätt. Hon äter mer koncentrerat på det sättet, och ligger inte och småsnuttar lika mycket. Vilket är absolut nödvändigt för att Elin ska orka. Innan tänkte vi att snuttningen istället skulle stimulera amningen, men det kändes inte som att det uppvägde problemet med att Elin aldrig fick sova. Och det här funkar bättre. 
Freddie är 51cm nu och väger 3300g. 
För övrigt finns det ju tusen mjölkersättningar. Det är en forumdjungel man kanske ska grotta sig ner i senare. Mest funderar jag på om den ska vara probiotisk eller inte. 
Det känns lite överflödigt. Hon borde få i sig de viktiga bakterierna ändå... 

fredag 22 april 2011

Anknytning till ett sjukt barn.

Det kändes annorlunda att hålla i Freddie idag.
Som att framtiden fick vara med i tankarna.
Att jag har alla chanser att se henne växa upp och lära sig gå och prata.
Att vi skulle lära känna varandra, hon och jag.

Jag har varit så kär i vår dotter, och försökt att skydda henne från allt ont.
Men nu var kärleken inte längre laddad med kampvilja och beredskap.
Inte blandad med rädsla och förbehåll. Den var bara lugn. Och glad.

Magnetröntgensvar....

Som vi var väntat.
Igår fick vi äntligen fått våra magnetröntgensvar...

Två minimala rester av blödningar i lillhjärnan, som vi inte tidigare kände till...
...MEN...

Doktorn säger att dom verkligen är minimala och helt obetydliga! Dom kommer med största största sannolikhet
inte påverka henne alls i framtiden!
Allting är precis som det ska vara!
Vi har en liten frisk Freddie.

onsdag 20 april 2011

Nu ska vi klara oss på egen hand...nästan.

Idag var hemsjuksköterskan hemma hos oss för sista gången. Hon har varit till otroligt stor hjälp och ett fantastiskt stöd till Elin. Nu lämnas vi över till vår vanliga BVC men vi kommer också ha kontakt med ett team på SÖS som kallas BPD-teamet. Dom skall vi ha kontinuerlig kontakt med ända tills Freddie blir stor. Mopedstor.
Vi vägde och mätte Freddie idag och hon har verkligen vuxit! Jag har varit lite orolig för att hon inte får tillräckligt med mat, eftersom vi försökt att ge henne så lite mjölkersättning som möjligt för att amningen ska komma igång. Men det kom verkligen på skam...
Nu är hon 51 cm. lång och väger 3220g!
Så stor hon är. Vår lilla flicka, som rymdes i min hand när hon föddes.
Jag har varit ledig idag, så jag och Freddie har övat med nappen och tittat på lampor. Några gånger tyckte jag att det drog lite uppåt i hennes mungipor...en antydan till leende? :-)
Jag har under hela tiden haft en målbild av hur jag kittlar Freddie så hon skrattar. När hon var nyfödd satt jag utanför kuvösen och försökte, på vinst och förlust, projicera in den till henne.
Antagligen hjälpte det mig mer än henne. Men att jag snart kanske ska få se hennes leende, är
en större uppfyllelse av den målbilden än jag vågade hoppas på då.
Tack Freddie för idag.

tisdag 19 april 2011

Mjölkersättningar och flaskor...

Vi har nu matat Freddie med nutramigen i c:a en månad och hennes mage har fortfarande inte stabiliserat sig. Hon bajsar bara en gång i veckan och det som kommer ut är allt annat än senapsfärgat babybajs.
Det ser mer ut som slam från ett reningsverk...
Eftersom vi inte vet säkert om hon är mjölkproteinallergisk ska vi nu försöka ge henne mjölkbaserad ersättning istället. Det är egentligen ologiskt att vi gör det eftersom hon, vilket är ett symptom på allergi, är lös i magen fortfarande. Annars brukar barn bli stenhårda av nutramigen som jag förstått det.
Men något med utseendet på det som kommer ut får oss att vilja försöka med något annat.
Vi matar henne med MAM-flaskor som är bisfenolfria. Dom har någon typ av luftintag längst upp och det verkar fungera bra.
Möjligen kommer mjölken lite snabbt ur flaskan och hon visar tendenser till att bli otålig vid bröstet.
Medela har någon bra flaska där mjölken inte kommer lioka snabbt, men vi orkar inte byta ut hela sortimentet så vi väntar lite.

Info: Mjölkersättningar: http://en.wikipedia.org/wiki/Infant_formula
Info: Mam-flaskor: http://www.mambaby.com/the_products-drinking-bottles,26960,RefStoryID__26794.html?websiteLang=se&StoryID=26960&RefStoryID=26794&CountrySelect=se
Info: Medela: http://www.apoteket.se/privatpersoner/levamedsmabarn/common/produktinformation.aspx?Varuid=243402

Vår, social fobi och magnetröntgensvar...

Nu har våren expolderat utanför fönstret. Plötsligt går alla man ur huse för att möta solen.
Och varandra. Nu skall det sociala livet återupptas och repareras efter vinterns träliga träda.
Och det känns annorlunda. Jag vet inte om jag pallar det riktigt.
Mina tankar rör sig bara runt en liten liten yta och krets av människor. Vår familj, magnetröntgensvar och mjölkersättningar.
Härmodagen var jag på en stor tillställning på mitt jobb, och jag tänkte att jag som normalt är väldigt social säkert klarar lite festlig samvaro, buffé och småprat med kollegor.
Men det krävs att man tittar folk i ögonen. Det krävs att man lyssnar på den man pratar för att samtalet ska vara roligt. Inget av det klarade jag utan att anstränga mig på ett sätt som mest liknade att stålsätta sig inför att  vara naken offentligt. Jag kände mig helt avklädd och öppen. Och vad gör man då? Man monterar upp rustningen igen så ingen ser hur sårbar man är. Och då är rätt svårt att hänga med och kommunicera bakom det där skalet! Och all energi går åt till att hålla sig kvar så man förstår ingenting av det man pratar om.
Var finns en undanskymd mörk vrå med kuddar, tänkte jag hela tiden. Där jag kan sätta mig och fundera över vad svaret på Freddies magnetröntgen kommer vara.
Det ovan är självklart en helt normal reaktion på det vi varit, och fortfarande är med om. Det gäller att ta det i små doser och inte pressa sig. En vanlig playdate med goda vänner och barn kan plötsligt kännas orimligt kaotisk och skrämmande.
Något som är underligt är att mitt jobb på scen fungerar utmärkt och att tillfälliga möten inte är något problem. Det är när samvaron är planerad och organiserad som förväntningarna ökar och det inte funkar.
Bra att tänka på!

fredag 15 april 2011

15:e april 2011 Efter magnetröntgen...

Vi sitter med en trött Freddie efter magnetröntgen. Det har gått ok, men hon var vaken rätt mycket och skrek lite. Svaren får vi inte förrän tidigast om en vecka. Som vanligt försökte man avläsa lite i personalens ansikten hur det gått, men det var ganska lönlöst. Vi får hoppas på det bästa.
Här i väntrummet träffade vi två andra föräldrapar som vi känner sedan tidigare och vi gav varandra uppdateringar på det vi visste om andra barn, vilka som kommit hem, vilka inte och vilka som mådde bra.
Många hade klarat sig fint, men några kommer aldrig komma hem...Det gör ont att tänka på.
Skänk en tanke till dessa tappra föräldrar och till all personal som kämpar varje dag och som får leva med att inte alla klarar sig lika bra som Freddie.



Info: Magnetröntgen http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnetresonanstomografi

tisdag 12 april 2011

12:e april 2011 (40+0) Freddies BF!

Idag är Freddies "födelsedag". Så länge den dröjt. Det känns overkligt att vi inte skulle fått se henne förrän nu. Nästan som att jag är glad över att hon funnits hos oss så länge. Vi vet så mycket om henne nu som vi inte hade haft en aning om annars. Tre bonusmånader med Freddie. Men att följa graviditeten på utsidan av magen är ändå inget att rekommendera... Inte för oroliga pappor i alla fall.
Det är härligt att vara inne på normal tideräkning. För att vara född idag är hon en skaplig tjej! Idag vägdes hon till 2920g. Hon borde vara ungefär 45 cm lång. Svante vägde 3650g och var 51 cm när han föddes, så det är inte så långt ifrån. 
Ytterligare en ögonundersökning gjordes idag och den visade inga nya förändringar., mer än att ögonfransarna är ännu längre...
Nu återstår vaccination på torsdag och magnetröntgen på fredag.

måndag 11 april 2011

11:e april 2011 (39+6)

Premiärvecka i dubbel bemärkelse! På tisdag skulle Freddie ha fötts. Den tolfte april. Min födelsedag för övrigt. 
På torsdag är det dags för vaccination igen och då blir Freddie inlagd på SÖS i tolv timmar för övervak. Sen kanske hon blir utskriven! 
På fredag är det dags för en av dom sakerna som jag tycker är allra jobbigast. Alla barn födda innan vecka 27 får göra en magnetröntgen av hjärnan i samband med hemgång. Vi tror ju inte att Freddie har drabbats av något större. Men man vet ju inte. Och jag vet inte om jag vill veta. Men på fredag är det inte jag som väljer. Vanmakt, igen. Puh. 
Den andra premiärren då? Stiffelio på lördag. Och den kommer bli jättefin, det vet jag!

fredag 8 april 2011

Freddie med sond...

Och Freddie med MAMflaska. Återkommer med utvärdering om den...

torsdag 7 april 2011

7:e april 2011 (39+1) Vi drog ut matsonden...med meningen.

Äntligen skriver jag en liten uppdatering till er som undrar och tänker på Freddie. De två sista veckorna har varit allt annat än händelselösa, men det har mest varit små händelser. Tvätta, torka, diska, mata, lägga, bädda. Torktumlaren gick sönder...ja, ni vet! På sjukhuset fanns gott om tid att sitta och fundera och skriva här, men nu är önskar vi att dygnet hade trettio timmar. 
Det gör Freddie för övrigt också. Hennes dygnsrytm är väldigt oregelbunden och det blir tufft när hon vaknar upp vid elva på kvällen och tycker att det är dag. Jag vet inte om det varierar mer för att hon är för tidig. 
I lördags drog hon ur sin matsond till hälften. Hon hade varit störd över den i flera dagar och verkade som att hon ville slippa den. Så vi ringde upp SÖS och sa att vi drar ut den nu. Det gick bra och på kvällen matade vi henne för första gången med flaska. Hakklapp är ett måste men det mesta av maten hamnar där den ska! 
Det enda problemet är det klassiska att maten kommer mycket snabbare i flaskan och att hon blir otålig när hon ska amma istället. 
Vårt projekt nu är att ge henner precis lagom med ersättning. Inte för mycket så att hon slutar amma och Elins mjölkproduktion går ner, och inte för lite så att hon inte sover på nätterna. Än har vi inte lyckats... Svante verkar klara den nya situationen bättre och bättre även om han är väldigt mammig och måste matas med flaska han med ibland. 
På tisdag ska Freddie vaccineras igen och då blir hon inlagd med övervak i tolv timmar. Veckan efter är det förhoppningsvis dags för en sista läkarundersökning och sen skrivs hon kanske ut om allt är som det ska. 
Någon gång under april kommer hon också få göra en magnetröntgen av hjärnan. 
Den känns lite jobbig. Om det skulle visa sig vara något vet jag inte om vi vill veta det än. Vi kan ändå inte göra något åt det...


Info: Magnetröntgen http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnetresonanstomografi