Idag var hemsjuksköterskan hemma hos oss för sista gången. Hon har varit till otroligt stor hjälp och ett fantastiskt stöd till Elin. Nu lämnas vi över till vår vanliga BVC men vi kommer också ha kontakt med ett team på SÖS som kallas BPD-teamet. Dom skall vi ha kontinuerlig kontakt med ända tills Freddie blir stor. Mopedstor.
Vi vägde och mätte Freddie idag och hon har verkligen vuxit! Jag har varit lite orolig för att hon inte får tillräckligt med mat, eftersom vi försökt att ge henne så lite mjölkersättning som möjligt för att amningen ska komma igång. Men det kom verkligen på skam...
Nu är hon 51 cm. lång och väger 3220g!
Så stor hon är. Vår lilla flicka, som rymdes i min hand när hon föddes.
Jag har varit ledig idag, så jag och Freddie har övat med nappen och tittat på lampor. Några gånger tyckte jag att det drog lite uppåt i hennes mungipor...en antydan till leende? :-)
Jag har under hela tiden haft en målbild av hur jag kittlar Freddie så hon skrattar. När hon var nyfödd satt jag utanför kuvösen och försökte, på vinst och förlust, projicera in den till henne.
Antagligen hjälpte det mig mer än henne. Men att jag snart kanske ska få se hennes leende, är
en större uppfyllelse av den målbilden än jag vågade hoppas på då.
Tack Freddie för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar