Hej alla. Nu var det längesen vi skrev. Anledningen är att det inte funnits så mycket att skriva om. Det är ganska oförändrat. Av någon anledning upplever vi inte att hon är riktigt lika välmående som förra veckan, men hon mår bättre än hon gjorde i helgen. Kanske har vi blivit lite kräsna. Förhoppningsvis går vi in i en period där det inte händer lika mycket. All andningshjälp är ju borttagen och nu handlar det mer om att fasa ut alla mediciner och sakta men säkert lära Freddie att amma eller åtminstone äta i måltider och inte med kontinuerlig matpump. Och det kommer säkert att ta tid. Kanske får vi lämna akutsalen idag och flytta till en sk tillväxtsal. Det är i princip samma bara med den skillnaden att alla apparater inte står framme hela tiden.
Någonstans är vi så glada för att det går bra, men glädjen är så svår att ta tillvara, även om vi gör vårt bästa. Det är så skört. Men vi har börjat drömma om att snart få komma hem. När snön har smält och snödropparna kommit fram, som vi säger till Svante!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar