Freddies näsa har slutat rinna och även om hostan river och hon kräks ibland, så är hon en glad och pigg baby igen. Återigen tycker jag att hon utvecklats lite extra under sin sjukdom. Några nya ljud har hon tydligen samlat på sig och är det inte så att högerhanden flaxar lite mindre nu när hon söker efter något?
Vi klarade oss igenom med höjd huvudända, nezeril, mängder med koksalt, lite alvedon och en fantastisk maskin som vi fick låna på SÖS. Den förångar koksalt som Freddie sen kan duschas med och inhalera. Som en jättestor nässpray på avstånd, skulle man kanske kunna säga.
Imorgon ska jag och Freddie till SÖS för en liten återkontroll av hennes arm och hand motorik.
Det är faktiskt på vårt eget initiativ, då vi tycker att det blir allt tydligare att hon inte utvecklas helt liksidigt.
Om det skulle vara så, vill vi inte vänta med rehabiliteringsträningen.
Idag var jag också på KS för ett möte med Föräldraföreningen. Det regnade och stormade och jag stod en stund utanför byggnaden med neoavdelningen i spöregnet och tittade upp mot fönstret där Freddie låg förut. Då var det vinter. Nu ligger ett annat barn där. Förhoppningsvis varmt och tryggt i sina fliesfiltar med skötsamma händer omkring sig. Vi tänker på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar