Dina guldbruna ögon, sommarnatten och Mona Lisa... ni är inte ens i närheten.
I lördags såg vi det som resten av världen missade.
Det finaste leendet som vi längtat efter så mycket.
Och efter det har vi fått se många många fler.
Jag tror inte att jag kan beskriva allt som rymdes i den där lilla krökningen, men
själva det var stort och fint med ett litet joddel på slutet.
Tack Freddie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar